Hände ikväll, åter igen. Kom hem, åt middag, sen det ena, sen det andra, sen det tredje, sen…ja ni fattar. Sambon märkte att det började dra iväg, men varken jag eller han vet hur man ska stoppa det. Det hela slutade med att det blev svårt att sitta rakt i soffan, svårt att andas i normal takt och tårar ner för kinderna. Inte av ångest för all mat jag fått i mig, utan mer av rädsla för mig och mitt beteende, för att jag inte kan hantera det, och för att jag sitter där med sån värk att jag inte vet var jag ska ta vägen. Var allt från en macka till yoghurt med flingor i mängder.

Mättheten kommer allt för sent, eftersom matintaget ligger på växel 5. Som de gånger i livet man druckit för starka drinkar, och det slagit en när man redan är för full!

Hur kämpar man mot djävulen inom sig?

Google.com

Såg just en kanonbra film! ”The blind side” med Sandra Bullock. Rekommenderas verkligen om ni vill se en feel good film som lockar till tårar, om ni gillar filmer som är baserad på en verklig händelse. Man fick t o m se ur verkligheten i filmen, vilka de riktiga personerna var bakom berättelsen.

Google.com

Nåja, har haft torsdag idag, så veckan har varit onödigt lång. Längtar till Boden, till mamma, till den ödsligheten som vilar över den staden. Ska göra absolut allt och inget där. Njuta och bara vara helt enkelt.

/Piggelin-uppblåsta svin